90%

Idag går jag in i vecka 37 enligt svenska mått, 36+0 som vi räknar här i England. Intressant nog så räknar inte min svenska app om till 36+0 förrän imorgon, medans alla mina engelska appar säger att idag är 36+0. Oavsett, så har jag idag kommit 90% genom graviditeten.

Imorgon ska vi på nästa tillväxtultraljud, och jag hoppas att allt ser bra ut. Sist vi var där pratade specialisten på att bebis kanske behöver komma ut i vecka 36-37, men jag hoppas att hon kan stanna inne lite längre. Får se vad de säger imorgon!

Gårdagen spenderades på Ikea med Robins mamma. Jag behövde en madrass till spjälsängen eftersom de var slutsålda sist vi var där. Hade tur och norpade den sista madrassen de hade i lager! Det måste vara baby-boom här just nu eller något eftersom de får slut på madrasser hela tiden!

Köpte även lite annat smått, t ex kuddar till dagbädden som fått flytta in i vårt kontor, så att den kan se ut lite mer som en soffa. Även två fönsterlampor till vardagsrummet, något jag velat göra länge. Det verkar väldigt ovanligt här att man har fönsterlampor, så folk tycker nog att jag är konstig – men det känns så mycket mysigare, så jag får väl vara lite konstig då.

”Bäddade” i spjälsängen, men det ser lite tomt ut eftersom rekommendationen är att inte ha spjälskydd, täcke eller kudde första året. Det får bli babynest och filt helt enkelt.

Idag har jag varit hemma hela dagen eftersom jag väntade på en leverans, och de är så ”hjälpsamma” och säger att det kan levereras mellan 07-22. Så då får man fint sitta hemma och vänta. Självklart kom det inte förrän efter 19 på kvällen, så hade kunnat gå ut på dagen trots allt. Samtidigt så vet man ju att hade man gått ut, så hade de självklart försökt leverera då!

Eftersom jag inte kunde göra mycket annat har jag mest grejat i lägenheten, som t ex fixat dagbädden ovan och städat lite eftersom min ”health visitor” kom på besök idag. Hon verkade förresten väldigt trevlig, och jag tror att vi kommer komma överens. Har även tvättat nästan alla bebiskläder (har en maskin kvar som jag tar imorgon), och sorterat in dem i storlek i nya byrån (som äntligen är färdigmonterad!).

Nu är min rygg paj, så ska nog gå och sova. Det krävs inte mycket för att ryggen inte ska vilja vara med längre nu, med foglossning och allt.

Köpa Bil

Som jag nämnt tidigare så behöver vi köpa en ny bil. Jag har inte så många krav; den ska vara 5-dörrars och ha baggageutrymme för en vagn. Sedan har vi självklart båda favoriter bland alla bilmärken, vilket tyvärr är olika mellan oss båda. Vissa av mina favoriter är helt enkelt för dyra, eftersom vi ska köpa en begagnad bil kontant.

För en dryg vecka sedan hittade vi äntligen en bil som vi båda tyckte verkade helt ok, och vi skulle precis ha råd med. Så vi ringde bilhandlaren på lördagen och kollade om vi kunde komma in och titta på bilen på måndagen. Vilket vi kunde. På måndagen var vi tyvärr tvungna att ringa tillbaka och ändra till tisdagen då Robin inte kunde komma ifrån jobbet pga flera möten. Men det var inga problem, vi kunde komma in på tisdagen.

Precis innan vi skulle åka på tisdagen tänkte vi att, det är nog bäst att vi ringer och kollar så att de inte har sålt bilen under tiden. Robin ringer, och nej – den är inte såld… Men de har skickat iväg den till verkstaden för att få sin MOT (engelsk besiktning). Ok, men ni sade ju att vi kunde komma och titta på den idag? Ja, tyvärr hade vi missat det… Vi ringer er när den är tillbaka, det borde vara på onsdag eller torsdag.

Vi väntar, men hör inget av dem. På fredagen kollar jag annonsen igen och den är borttagen! Har de sålt bilen utan att ringa oss först? Robin ringer och frågar, och bilen är inte såld – men den har heller inte kommit tillbaka från garaget ännu. Annonsen är borttagen för att den ska uppdateras när bilen är tillbaka. De säger att de ska ringa när bilen är hos dem igen så att vi kan komma och titta.

Det är nu tisdag (igen), och vi har fortfarande inget hört. Antingen är de väldigt röriga hos den bilhandlaren, eller så är bilen fortfarande inte tillbaka från garaget – eller så bryr de sig helt enkelt inte om att sälja bilar?

Oavsett anledning är det ganska frustrerande.

Vi har hittat en nästan exakt likadan bil hos en annan bilhandlare, men de är en timme bort, så vi kan tidigast åka och titta till helgen. Hör vi inget från den närliggande bilhandlaren innan fredag så får vi höra av oss till den längre bort. Men får erkänna att jag aldrig trodde det skulle vara så svårt att få åka och titta på en begagnad bil!

Veckoplaner (Vecka 8)

Idag har jag verkligen inte gjort någonting. Var helt slut efter baby shower igår, så jag gick och lade mig tidigt – och trots det har jag varit så otroligt trött hela dagen idag att inget blivit gjort. Får hoppas på mer energi till veckan, för jag har en hel del som behöver göras.

Måndag: Ctg-kurva på morgonen. Amningskurs på eftermiddagen. Vi skulle egentligen varit på den i fredags, men den krockade med ultraljudet.

Tisdag: Inga konkreta planer. Får ta tag i lite av sakerna på den lilla att-göra listan.

Onsdag: Ctg-kurva på morgonen. IKEA efter det för att köpa madrass till spjälsängen och lite annat smått och gott. Och äta svenska köttbullar förstås.

Torsdag: Det kommer en så kallad Health Visitor på besök. Det är en sorts extra-utbildad barnmorska som man tydligen kommer ha kontakt med under de första fem åren om man har funderingar eller problem med bebis. Första gången jag träffar henne, så hoppas att vi klickar!

Fredag: Tillväxtultraljud! Träffar specialisten igen, och hoppas på goda nyheter och att bebis får stanna inne ett tag till. Ska även träffa dietisten angående graviditetsdiabetesen. Vi kollar bara igenom mina värden för senaste veckorna, och hittills har det inte varit några problem.

Lördag: Vi ska på dop för våra vänners dotter.

Söndag: Inga konkreta planer. Blir mer från lilla att-göra listan. Alternativt ta det lugnt, beroende på hur trött jag är.

Baby Shower (igen!)

Idag hade Robins mamma och syster arrangerat en baby shower för mig. Det var dock ingen överraskning eftersom de behövde kolla med mig innan vad jag får och inte får äta etc, plus att de inte känner mina vänner så de ville veta vilka som skulle bjudas in. Men det var lika roligt utan att bli överraskad. (Jag är inte så förtjust i att bli överraskad i alla fall.)

Det hade fått tag på en så otroligt fin tårta! Jag älskar ugglor, så det kunde inte ha blivit så mycket bättre. Eller jo, om jag faktiskt fått äta tårtan…

Fick så otroligt mycket fina kläder till bebis av alla, och lite smått och gott annat roligt. Får se om jag orkar ta kort på något av det någon gång. Tror att i framtiden kanske bloggen får ha OOTD (outfit of the day)! Inte för mig alltså, utan för bebis… Hennes garderob är nog redan större än min!

Hade jättetrevligt med alla som kom, och vi spelade lite spel; som gravidbingo, sätta nappen på bebis och gravidcharader.

Mamma hade skickat dem en gammal bild på mig som bebis. Alltså, jag känner inte ens igen mig själv på den bilden!

En bild på bordet med all maten.

En överblick av maten i sig.

Den otroligt fina tårtan!

En närmare bild på den urgulliga ugglan!

En hamburgare!

Vi gjorde inget större på Valentine’s Day i onsdags, mer än att jag lagade oss en god middag. Men igår gick vi till vår favoritrestaurant tillsammans med Robins föräldrar för att fira lite dagen efter. Även möjligtvis en av de sista chanserna att gå ut på middag innan bebis kommer. Hoppas hinna någon mer gång, men man vet ju aldrig!

Jag ville mest bara dela med mig av den helt insane hamburgaren som Robins pappa beställde. Den hade inte bara en skiva hamburg-kött mellan bröden, utan även en liten steak(!) och brisket! En annan förstår inte att det ens går att få i sig så mycket mat på en gång.

Här är en bild på monstret.

Lycka till att få i dig allt detta!

Jag hade min vanliga sirloin steak, och den var lika god som vanligt. Det är ett steakhouse som blivit vår favoritrestaurant nämligen. Ett annat ställe vi gärna går till är en italiensk restaurang, men nu när jag har graviditetsdiabetes känns det onödigt att gå till ett ställe där de mest serverar pasta och pizza!

Vi hade i alla fall en jättetrevlig kväll med Robins föräldrar, och jag slapp laga mat – vilket alltid är ett plus!

Jobba i England

Ville skriva lite om hur det är att jobba i England, men först vill jag påpeka att detta är hur det har varit för mig personligen – och att det finns många svenskar som har bra jobb med bra löner här också. Men för mig som inte har universitetsexamen, bara arbetslivserfarenhet – så har det varit svårt att hitta jobb.

Min bakgrund är inom administration och HR, vilket jag jobbat inom i många år. Sju av åren i Nederländerna, bland annat för ett oljeföretag och en FN-organisation. När jag flyttade till England kunde jag inte hitta ett jobb inom administration alls. Det är möjligt att det berodde delvis på att jag flyttade i slutet av året, och rekrytering kan vara lite slö runt den tiden på året. Men eftersom jag bara fick ta med a-kassa i tre månader blev jag lite desperat på slutet och sökte jobb som jag inte vanligtvis skulle söka.

En väninna jobbade på en särskola, och övertygade mig att söka dit – vilket jag gjorde, och vips hade jag jobb som en Teaching Assistant på en engelsk särskola, trots ingen erfarenhet inom fältet. Jag har aldrig jobbat på en särskola i Sverige, men det var en helt ny erfarenhet för mig. Problematiken hos barnen var väldigt skiftande, från icke-kommunikativa till ungdomar som kunde båda läsa och skriva.

En av de första sakerna jag reagerade på både när jag sökte jobb och började arbeta var att lönerna här är väldigt dåliga jämfört med Sverige. Vi bor i södra England, och det verkar som att lönerna generellt är sämre här. Jobbar du i London är lönerna högre (men även hyrorna, även om de inte är direkt billiga här heller). På skolan tjänade jag ca 84kr/timme, vilket jag tycker är lite – särskilt med tanke på både den psykiska och fysiska påfrestningen.

Jobbet inkluderade mycket vård och omsorg, och man fick räkna med att bli slagen, biten, spottad på, sparkad etc.

Efter ett år sade jag upp mig och började jobba natt hos en fd elev som behöver support 24/7. Min timlön gick upp till ”hela” 92kr/timme. Värst av allt är att det finns ingen OB. Jobbar man natt i Sverige får man i regel OB-tillägg vilket gör att det känns mycket mer värt det. Nästan inga privata företag här erbjuder OB, utan det är nästan bara sjukhusen.

Villkoren känns helt enkelt sämre här överlag.

I kort form, några av sakerna som är sämre än Sverige:

  • Sämre löner.
  • Vård av barn existerar inte.
  • Sjuklön efter första veckan är typ 1000kr/vecka, så bli inte sjuk!
  • Föräldraledigheten är mycket sämre, både kortare och mindre pengar.
  • Få arbetsplatser har OB-tillägg.

Den ”lilla” Att Göra-listan

Försöker få lite ordning i hjärnan, och det brukar hjälpa att göra listor – i alla fall för mig. Fått lite smått panik nu när jag insett att bebis kanske kommer redan om två veckor, snarare än närmare sex. Hade nog även trott att jag kanske skulle gå lite över tiden som förstagångsföderska. Men icke.

  • Städa och sortera båda hallgarderoberna.
  • Montera ihop bebisens nya möbler.
  • Tvätta alla bebiskläder och sortera in i storlek i nya byrån.
  • Handla i alla fall ett par uppsättningar med kläder i stl 44, eftersom bebis förmodligen kommer vara ganska liten.
  • Handla allt smått till bebis, som blöjor etc.
  • Åka till Ikea och köpa en madrass till spjälsängen.
  • Handla lite saker till mig inför förlossningen. Tänkte ett par tofflor och en morgonrock i alla fall.
  • Packa väska inför förlossningen.
  • Laga och frysa in lite mat för de första dagarna hemma.
  • Försöka få lite ordning i lägenheten trots att den är liten av en byggarbetsplats för tillfället (väggen är fortfarande bara halv-klar eftersom hantverkaren åkte på semester och har sedan inte hunnit komma tillbaka).

Det känns som att jag säkert har glömt massor med saker, men jag kan ju alltid uppdatera listan om jag kommer på mer.

Frustration

Känner mig lite lätt frustrerad för tillfället, då det känns som att inget händer här hemma. Bebis kommer kanske redan om två veckor, och vi har inget rum iordning, ingen säng byggd etc. Det gör mig lite smått galen att inget av detta verkar beröra pojkvännen alls. Hur kan han inte känna sig stressad?

Önskar att jag bara kunde fixa allt, men vissa saker är helt enkelt inte sådant jag kan göra just nu. Som flytta tunga lådor från Ikea med allt som ska byggas, plocka isär och flytta gästsängen, flytta en fåtölj. Det är vid sådana här tillfällen jag saknar att ha min familj nära. Robins mamma är underbar och hjälper så mycket hon kan, men hon kan ju inte heller dra iväg på en hel säng! (Det är dessutom en tung dagbädd.)

Försöker göra det lilla jag kan under tiden som jag vill få gjort, som organisera garderober etc. Men mest av allt vill jag ha klart bebisens rum, och där händer verkligen ingenting. Behöver fortfarande tvätta alla bebisens kläder, men innan jag har en byrå att lägga kläderna i känns det onödigt. Kommer ju bara behöva tvätta dem igen i så fall.

Ska försöka ta några djupa andetag och ta tag i det jag kan så länge.

Veckoplaner (Vecka 7)

Helt plötsligt var det söndag igen. Igår var jag på första ctg, och allt såg bra ut med bebis, vilket var skönt eftersom hon hade varit väldigt lugn under hela fredagen. Ny vecka imorgon, med mycket turer till sjukhuset!

Måndag: Ctg-kurva på sjukhuset.

Tisdag: Vi ska iväg och titta på en bil vi kanske vill köpa. Blev av med bilen jag hade förra veckan eftersom vi lånat den av Robins mamma, och hans syster skulle få den efter hon tog körkort – vilket hon gjorde förra veckan. Vi hade behövt byta bil oavsett dock, eftersom det var en Toyota Aygo, och vi behöver något som vagnen får plats i! Vid lunch ska jag sedan träffa en fd kollega för en kopp te, och på eftermiddagen ska jag och Robins mamma köra en tur till tippen med allt skräp jag sorterat ut ur garderober.

Onsdag: Ctg-kurva på sjukhuset.

Torsdag: Middag på en av våra favoritrestauranger med Robins föräldrar på kvällen.

Fredag: Ultraljud på sjukhuset. Kanske träffa en vänninna och hennes bebis efter.

Lördag: Ctg-kurva på sjukhuset. Sedan vet jag att de planerar en babyshower åt mig på eftermiddagen.

Söndag: Inga planer.

Utöver detta så hade jag förstås tänkt hinna med en del annat. Har börjat en ”liten” att-göra lista med lite av de sakerna som inte är jättestora företag (som att bygga en vägg, måla etc. som är på den andra listan), som jag kanske publicerar för att hålla lite koll på allt som ska göras. Det är lätt att tappa bort sig känner jag, och inte riktigt veta var man ska börja när det är så mycket.

TUL, v34

Igår gick jag in i vecka 34+, och idag hade vi nästa tillväxtultraljud eftersom bebis inte riktigt växer som hon ska. Förra gången var de rädda att hon inte växt alls, men nu verkar det som att det rör på sig, även om hon fortfarande är väldigt liten. I v34 ska de väga 2,1kg, medan vår lilla uppskattas väga ca 1,8. Hon ligger på 5% på skalan de använder här.

De är lite oroliga då fostervattnet fortsätter minska, vilket inte är bra ifall det blir alldeles för lite. Specialisten tyckte även att bebis rörde sig lite för lite under ultraljudet, så nu blir det ctg-kurva 3 gånger per vecka för att kolla hjärtljuden och säkra att bebis inte blir stressad i magen.

Vi ska även på ultraljud igen om en vecka för att kolla blodtillförsel i navelsträngen, och speciellt hur det ser ut med fostervattnet. Om två veckor blir det nytt tillväxtultraljud, och ställningstagande till när de tror hon behöver födas. Idag trodde de vecka 36-37 (så en vecka tidigare än sist gång), och nästa TUL är precis när jag gått in i v36. Därför antar jag att specialisten bestämmer då om han tror hon behöver ut snart, eller om vi ska försöka nå v37 först.

Känns knäppt att tänka att bebis kanske kommer redan om två veckor. Som förstagångsföderska var jag helt inställd på att gå över tiden, inte föda upp till en månad för tidigt!

Försöker att inte oroa mig för mycket, men det är svårt när man vet att bebis är tillväxthämmad och kanske inte mår helt bra där inne. Det blir lätt att tänka katastroftankar, men jag gör mitt bästa för att putta bort dem och inte fastna i dem alltför mycket.

De påpekar hela tiden hur viktigt det är att jag känner fosterrörelser – vilket jag tycker är stressande på sätt och vis. Det kan gå långt mellan att jag känner bebis ibland, och jag vet inte om jag borde oroa mig eller inte. Har moderkakan fram, vilket gör det svårare att känna henne ibland också, vilket inte hjälper. Förhoppningsvis kommer det kännas lite bättre när de kommer, mer eller mindre, kolla ctg-kurvan varannan dag.

Kanske borde ge mig ut och köpa lite bebiskläder i storlek 44. Det minsta jag har nu är i stl 50, och det känns som att hon kanske kommer vara lite för liten för det!