TUL, v36+1

Var tillbaka på sjukhuset idag för att träffa specialisten som har hand om oss för ett nytt tillväxtultraljud. Bebis är fortfarande liten, även om hon växer enligt sin egen lilla kurva (under alla andra kurvor!). Hon ligger på 3% på det sättet de räknar här, vilket är alldeles för litet egentligen. Hon beräknas väga strax över 2 kilo.

Eftersom hon inte växer så som de vill, har de bestämt att det nu är dags att hon får komma ut – då hon kommer kunna växa bättre utanför. Så på torsdag, 1 mars, har vi blivit inbokade för igångsättning. Känns fortfarande helt overkligt. Det positiva är i alla fall att vi går in i vecka 37+0 på torsdag, så hon är i stort sett färdigbakad (bara väldigt liten).

Igångsättning skrämmer mig något enormt dock. Det tar tid, och det kan göra väldigt ont eftersom de egentligen tvingar kroppen till att göra något den inte är redo för. Särskilt eftersom det är en tidig igångsättning, jämfört med en i vecka 40+.

Tydligen kan steg 1, som ska göra att de egentligen ens kan sätta igång mig ta upp till 30 timmar. Så jag lär få ta med mig lite böcker och grejer till sjukhuset, annars blir jag nog ganska uttråkad.

Mest är jag rädd för att det kommer ta väldigt lång tid, att jag inte orkar, att det kommer göra helvetiskt ont och att det slutar med sugklocka eller forceps. Tror det sistnämnda är det som skrämmer mig mest. Hade faktiskt hellre gjort kejsarsnitt än sugklocka/forceps. Kanske verkar knäppt, men det skrämmer mig så otroligt mycket.

Känner att jag har lite att försöka hinna med nu den närmaste veckan… Bara liiiite panik.


Kommentarer

TUL, v36+1 — 2 kommentarer

  1. Åh, förstår känslan av overklighet. Men så häftigt att ändå veta att nu är det strax dags. Lita på kroppen, den fixar detta. 💓

Lämna en kommentar!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.