Lite småjobbigt

Oj! Det var ju inte riktigt meningen att det skulle gå så här lång tid mellan inläggen, men det har visat sig att min lilla tös är lite smått krävande ibland för det mesta. Att sitta eller ligga ensam i babygymmet/på en filt eller dylikt är inte alls roligt om ingen är med och leker. Babysitter eller gungande stol är okej i 5-10 minuter. Sitta i stol funkar en liten stund, beroende på humöret, så ibland kan jag i alla fall hinna ta disken (eller hälften av disken) medans hon leker med någon leksak eller en plastslev från köket i stolen.

Jag har i stort sett ingen egentid eftersom hon sällan sover några längre stunder på dagarna. Oftast passar hon på i bilen om vi åker iväg någonstans, och vaknar sedan så fort vi kommer hem. Har jag tur och hon somnar hemma är det oftast i 15-60 minuter som längst. Är lite avis på folk som pratar om deras bebisar som sover i 2-3 timmar på dagarna. Tror jag kan räkna de tillfällena på två händer för de senaste sex månaderna.

En kort (underbar) tid hade jag lite tid på kvällarna när hon somnade runt 19. Visst, hon kunde vakna till 2-3 ggr innan jag skulle sova, men brukade somna om igen ganska fort. De senaste typ tre veckorna nu har hon somnat som vanligt runt 19, sedan sover hon i 15-40 minuter innan hon vaknar – och sedan somnar hon inte om igen! Somnar för natten gör hon alltså nu mellan 22.30-23.30 (ibland ännu senare).

Vid den tiden på kvällen måste man ju nästan gå och lägga sig själv, för hon vaknar ju fortfarande tidigt. Ibland stannar jag uppe en stund ändå, eftersom jag helt enkelt känner att jag måste ha lite egentid om jag inte ska bli knäpp. Är ju ensam med henne hela dagarna, och kvällarna blir det oftast jag också, särskilt vid läggdags eftersom hon bara somnar med mig. Men jag lider för den extra tiden vaken på mornarna. Är ingen morgonmänniska till att börja med, och dålig nattsömn hjälper knappast.

Hoppas det blir bättre snart, för även om jag älskar det lilla livet så blir det jobbigt när man inte får någon tid att göra något för sig själv. Jag har alltid varit någon som behöver få vara ensam lite (inte nödvändigtvis fysiskt ensam, men få göra ”mina grejer” som gör att jag slappnar av), och när jag inte får det blir jag helt slut.


Lämna en kommentar!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.