Snart Slut

Nu när det är oktober börjar jag få lite lätt panik. Det är sista månaden jag får föräldrapenning här i England. Visst att penningen är ganska låg här jämfört med Sverige, men något är ju ändå bättre än inget – och snart får jag inget.

39 veckor får man alltså föräldrapenning här. Jag får fortfarande vara ledig från jobbet i 52 veckor, men obetalt resten nu. Och inte bara det, nu måste vi ta lite beslut om hur vi ska göra i framtiden. Ska jag gå tillbaka till arbete efter 52 veckor, eller ska jag stanna hemma med Elizabeth?

Som det ser ut nu så kommer jag att säga upp mig och stanna hemma. Anledningen till detta är att barnomsorg i England är svindyrt. Större delen av min lön skulle gå åt till barnomsorgen som skulle behövas under tiden jag var på jobbet, och då känns det inte riktigt värt det. Det är vid sådana här tillfällen jag saknar Sverige, där barnsomsorg är subventionerat. Här är det bara värt som mamma att arbeta om man antingen har en hög lön (så att man fortfarande har en relativt stor summa kvar), eller har släktingar som kan passa barnet.

Det jag kanske kommer göra efter Elizabeth har fyllt ett är att jobba som timanställd/vikarie. Då kan jag gå in och jobba någon kväll/helg när Robin är hemma och kan ta E. Eller någon gång ibland när hans mamma kanske kan ta henne en vardag. För det känns ju lite ”sådär” att behöva be ens partner om pengar varje månad för att kunna göra något alls. Och vill inte ens tänka på att vi ska leva på en lön.

Ska bara stressa lite över detta nu. Kan jag inte få vinna på lotto eller något? Eller bäst av allt, hitta ett jobb jag kunde göra hemifrån på kvällarna!

Får ju vara hemma med denna donnan i alla fall <3


Kommentarer

Snart Slut — 2 kommentarer

  1. Sicken liten sötnos! <3 Det är värt sååå mycket att kunna vara hemma med barnen. Jag skulle verkligen rekommendera det. Aldrig behöva lämna dem gråtandes, aldrig behöva undra hur de blir behandlade. Få uppfostra dem själv <3
    Förhoppningsvis känner inte din man att du "ber" om pengar. I ett förhållande turas man ju om att bära facklan, så att säga. Vi har haft up and downs där maken försörjde oss i början, medan jag försörjt oss senare. Det har aldrig varit tal om "mitt och ditt". Gemensam ekonomi och sen pratar vi såklart om "stora" köp. Sedan gör ju du det viktigaste jobbet av alla – att vara mamma och uppfostra era fina dotter 🙂

    • Ja, på så sätt ska jag inte klaga – det är ju jätteskönt att kunna vara hemma med henne längre och inte behöva lämna henne på förskolan ännu. Hon känns så liten! Här (och i USA?) kan man lämna barnen redan från 3 månader – det skulle ju aldrig accepteras i Sverige! Usch, skulle aldrig klarat av det.

      Jag är nog lite överdramatisk när det gäller pengarna hahaha Robin skulle ju aldrig tvinga mig be om pengar egentligen, tror det är mest när man är så pass gammal som jag är, och alltid har haft egna pengar – att helt plötsligt ha noll inkomst själv. Men det ska säkert gå bra. Tror jag… Eller så får jag jobba de där timmarna för lite egna fickpengar. Men vet inte, samtidigt är det ju jäkligt skönt att få vara hemma med E nu medan hon är liten. Tänkte börja jobba när hon börjar skolan vid 4 år i alla fall. Får se hur jag gör innan dess!

Lämna en kommentar!

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.